Jaktsäsongen har pågått under ett par månader. Närmare bestämt sedan första september. Jag har varit en del i skogen med mina gotlandsstövare.
Valpen är mest med för att få skogsvana. ”Tanten” är med för att jaga. Även om hon inte är någon stjärna. Denna säsongen har hon äntligen börjat driva ordentligt. Trolige räv. Vilket inte gör mig något. Det kräver dock lite mer vaksamhet så att hon inte försöker följa efter ner i grytet om räven skulle gryta.
Hararna lyser dock med sin frånvaro. Jag går och hoppas på riktigt snö. Ett par centimer under en natt så att jag kan åka ut och kolla av skogsvägarna innan släpp. Så här långt har vi dock bara fått blötsnö som smälter undan lite för fort.
Beställde för ett par veckor sedan en Kemmesabbe väst till min nya hund. Så tanken är att jag imorgon ska börja släppa henne i skogen för att se vad som händer. Vi har ju varit ute en del tidigare men då mest bara för att få skogsvana.
Nu är tanken att försöka trycka upp en hare framför henne och se vad som händer.
Äntligen börjar det hända lite mer. Jag och en god vän har börjat planera för iaf ett jaktäventyr i sommar. Vi ska försöka komma iväg till de södra delarna av landet och jaga vildsvin.
Så jag har lagt ut lite krokar för att se vad som kan erbjudas och det ser ut att lösa sig.
Dessvärre lär det nog inte bli jakt med hund utan det blir nog vak eller skyddsjakt.
Då ska jag och otroligt nog sambon med hund ut och se om vi hittar några skräpfåglar att skjuta bort. Tror inte vi kommer att hitta några men blir trevligt att gå över marken med sambon för första gången. Har jagat i snart 4 år och vi har aldrig varit ute tillsammans i skogen.
Trots att jag själv knappt trodde det, så hände det plötsligt! Efter lite snack med en jaktkompis så löste jag jaktkort för småviltet på marken och det statliga. Så igår var det dags, första jaktdagen sedan förra säsongen.
Planen framöver är mest att gå igenom marken för att se om det går att rensa ut lite fågel. Främst nötskrikor, skator, kajor och kråkor för att ge tjäderns ägg lite lugnt och ro.
Så går främst med haglet för att slippa tänka på kulfånget i någon större utsträckning.
Hade även med mig labradoren för att låta henne testa på att apportera riktigt vilt om läget skulle komma. Men igår så var det ingen framgång, men bättre lycka nästa gång!
Jag har av flera anledningar, främst att jag blev av med marken där jag fick gå med hund, lämnat iväg hunden till en ny jägare som trivs med henne. Detta för att hon ska få chansen att fortsätta jaga och bli något även om hon har varit en underbar hund utanför jakten med.
Så just nu har jag inte jagat någon sen förra jaktåret. Jag har inte ens köpt det statliga jaktkortet för i år… Men troligen kommer det bli av framöver då jag ska jaga ripa med en kompis.
Kort och gott ligger jagandet på is denna säsongen. Men jag står på kö för en valp som ska födas under våren om allt går som planerat. Det blir då stövare som jag kommer jaga räv/hare med. Ser fram emot det då man slipper strulet med jaktlag som älgjakten innebär och med det strulet med att få gå med hund när det finns hundar redan.
Ganska lite jaktrelaterat de sista veckorna. Vilket förklaras av att jag nu är borta hela veckorna och tiden hemma ägnas med familjen. Men det är ju inte så mycket att göra något åt utan så kommer det att vara de närmsta åren.
Men förra helgen så hann jag med att åka till en rävåtel vi har på jaktmarken och sprida ut lite hundfoder. Ställde av ett par säckar i ett förråd nära som vi får använda så de andra kan åka förbi under veckorna och sprida lite. Med de andra menar jag pensionären som brinner för jakten och är ute på jaktmarken flera gånger i veckan 🙂
En mycket trevlig man för övrigt! Till sommaren planerar han att bygga en koja så vi har något flyttbart att sitta i nästa vinter för jakten på räv.
Nu hoppas jag själv att jag får lite tid framöver, eller en månskens natt så jag kan åka och försöka mig på att locka på räv eller sitta vid åteln.
Har inte haft möjlighet att släppa hunden de sista veckorna men det är inte mycket att göra något åt. Nu får hon ta det lite lugnt ett tag innan vi börjar träna ordentligt inför hösten.
Jakten har gått framåt för henne, dessvärre inget skjutet för henne men det var ju nära ett par gånger. Jag hoppas på bra möjligheter till hösten och att det blir på riktigt då. Så att hon kan få ställa en älg och jag får skjuta. Annars känns det som att möjligheterna rinner iväg då hon blir tre år i höst.
Men det är bara att blicka framåt och se till att träna bättre än tidigare år och kanske lägga ännu mera tid på spårningen!
Har fortsatt jaga helgerna som varit. Dessvärre har vi gått tomma de två sista helgerna. Likväl igår, men idag gick det bättre. Det började med att en passkytt såg en älg på en kulle långt bort. Den andra hundföraren gick däråt och hunden fick ett upptag som gick långt in på grannmarken.
Jag och min hund gick en annan runda, när vi nästan var vid slutpunkten så vek hon av ner mot ett pass. Det var väl ca 400 meter mellan henne och passkytten när hon svängde av. Vi var då ute på ett hygge, precis när hon skulle försvinna in i skogen så sköt passkytten hon var på väg emot. Två skott på en tjur som precis hade stuckit ut huvudet vid hyggeskanten på hans pass.
Så hunden spårade rakt fram till tjuren och började slita. Kände i efterhand att det var otroligt synd att vi inte var vid samma ställe ca 5 min tidigare. Då hade hunden kanske med lite tur kommit ner till tjuren först och få göra vad hon nu kommer göra. Det som hände nu var väl det näst bästa. Hon fick ju spåra fram till skjuten älgen helt på egen hand och ingen annan hund var där så det blev trots allt hennes byte på ett sätt. Men ja, nu är det bara hoppas hon får chans att möta en levande älg nästa gång.
De sista helgerna har jag varit med och fortsatt jaga älg. Sist jag skrev om älgjakten så hade vi ju skjutit en stor, det var den sista på tilldelningen och vi hade således bara två kalvar inför jakten som var i helgen.
Vi blir färre och färre som kommer till jakten. Antagligen för att många som jagar bara gör det för köttet, nu när det bara är kalv kvar så är det inte så intressant längre. Vi var 5 st båda dagarna i helgen. Det gör att det blir ganska tufft att jaga, blir fler snabba såtar då det är svårt att placera ut de som blir passkyttar. Jag hamnar ofta på pass först för att sen kunna gå med hunden när vi är klara för dagen eller en senare såt.
Lördagen så satt vi inte så länge på passen innan första smällen kom. Då sköt blev det en kalv skjuten på ett av passen. Han hade haft ko med två kalvar på passet så vi ägnade ett par timmar åt att låta hunden fortsätta om han även skulle kunna få fram den andra kalven.
Men när det inte lyckades så avslutade vi jakten och tog reda på kalven. En rätt liten kalv men det är ju alltid något. Efter att vi gjort klart kalven så åkte jag hem, var alldeles för dåligt väder för att det skulle vara någon idé att åka och släppa Siri.
På söndagen började vi jaga i samma områden som lördagen, detta för att se om kon och kalven kommit tillbaka. Men hunden fick tag på ett rådjur och drev det glatt över hela jaktmarken… Så hundföraren fick försöka fånga in hunden medan vi andra stod på våra pass.
Vi avslutade såten och tog nya tag i en annan del. Denna gången spårade hunden bättre men dessvärre hittade han inte på något. Vi avslutade den och bestämde oss efter en stund att vi skulle prova en tredje såt. Nu var vi bara fyra kvar och även jag skulle gå med hund så det var bara två passkyttar. Siri spårade på bra och gjorde några fina sökvändor, en gång brakade det till ordentligt i skogen. Men det tystnade nästan direkt, vet inte om det var Siri som lyckades föra sånt oväsen eller om hon skrämde iväg något. Hon kom tillbaka ganska snabbt. Den andra hunden lyckades ännu en gång få upp ett rådjur och försvann iväg långt. Hundföraren hämtade honom ca 7 km från vår jaktmark.
Siri fortsatte jobba på men jag märkte att hon blev tröttare och tröttare. Efter två timmar avbröt jaktledaren jakten. Då var hunden ca 200 meter bort, jag stod på ett kalhygge och hon var på andra sidan en skogsdunge. Då hör jag hur någon skriker ”NEEEJ”, kollar till på pejlen och ser att hon är vid en villa på andra sidan. Skyndar mig dit och då jagar hon lösa höns för fullt….
Bild från slutet på dagen, strax före damen skrek.
Jakten kunde ju avslutats bättre men det gick ju bra och inga höns kom till skada. Damen i huset tog det hela med ro och bad om ursäkt för att hon fick fostra hunden att inte jaga hönor.
