Jaktsäsongen har pågått under ett par månader. Närmare bestämt sedan första september. Jag har varit en del i skogen med mina gotlandsstövare.
Valpen är mest med för att få skogsvana. ”Tanten” är med för att jaga. Även om hon inte är någon stjärna. Denna säsongen har hon äntligen börjat driva ordentligt. Trolige räv. Vilket inte gör mig något. Det kräver dock lite mer vaksamhet så att hon inte försöker följa efter ner i grytet om räven skulle gryta.
Hararna lyser dock med sin frånvaro. Jag går och hoppas på riktigt snö. Ett par centimer under en natt så att jag kan åka ut och kolla av skogsvägarna innan släpp. Så här långt har vi dock bara fått blötsnö som smälter undan lite för fort.
Beställde för ett par veckor sedan en Kemmesabbe väst till min nya hund. Så tanken är att jag imorgon ska börja släppa henne i skogen för att se vad som händer. Vi har ju varit ute en del tidigare men då mest bara för att få skogsvana.
Nu är tanken att försöka trycka upp en hare framför henne och se vad som händer.
Trots att jag själv knappt trodde det, så hände det plötsligt! Efter lite snack med en jaktkompis så löste jag jaktkort för småviltet på marken och det statliga. Så igår var det dags, första jaktdagen sedan förra säsongen.
Planen framöver är mest att gå igenom marken för att se om det går att rensa ut lite fågel. Främst nötskrikor, skator, kajor och kråkor för att ge tjäderns ägg lite lugnt och ro.
Så går främst med haglet för att slippa tänka på kulfånget i någon större utsträckning.
Hade även med mig labradoren för att låta henne testa på att apportera riktigt vilt om läget skulle komma. Men igår så var det ingen framgång, men bättre lycka nästa gång!
Den stora förändringen framöver är att jag kommer att börja studera under veckorna. Detta kommer såklart inte göra underverk för möjligheten att jaga eller spendera tid med min sambo och dotter.
Även hunden kommer säkert att bli lidande till viss del. Men hon kommer när jag kommit i ordning som inneboende att följa med till orten där jag ska studera. Så för hennes del kommer det nog bli en förbättring, veckorna kommer ju utöver tiden i skolan spenderas på träning, att plugga och att träna hunden.
Hon kommer nog vara i sin livs form till älgjakten i höst. Även om jag då bara kommer att kunna vara med lite på helgerna så tror jag att hon kommer att ut mycket av jakten. Älgjakten är väl för övrigt den jakten jag troligen kommer att kunna lägga lite tid på. Jakt i övrigt får stå åt sidan under de kommande 2,5 åren.
Förhoppningsvis kommer jag att komma iväg på nån rävjakt och så ändå, men det kommer nog sist av prioriteringarna. Har lite planer om att börja med lite fällor och ta med dottern på det, får se vad det blir av det.
Har fortsatt jaga helgerna som varit. Dessvärre har vi gått tomma de två sista helgerna. Likväl igår, men idag gick det bättre. Det började med att en passkytt såg en älg på en kulle långt bort. Den andra hundföraren gick däråt och hunden fick ett upptag som gick långt in på grannmarken.
Jag och min hund gick en annan runda, när vi nästan var vid slutpunkten så vek hon av ner mot ett pass. Det var väl ca 400 meter mellan henne och passkytten när hon svängde av. Vi var då ute på ett hygge, precis när hon skulle försvinna in i skogen så sköt passkytten hon var på väg emot. Två skott på en tjur som precis hade stuckit ut huvudet vid hyggeskanten på hans pass.
Så hunden spårade rakt fram till tjuren och började slita. Kände i efterhand att det var otroligt synd att vi inte var vid samma ställe ca 5 min tidigare. Då hade hunden kanske med lite tur kommit ner till tjuren först och få göra vad hon nu kommer göra. Det som hände nu var väl det näst bästa. Hon fick ju spåra fram till skjuten älgen helt på egen hand och ingen annan hund var där så det blev trots allt hennes byte på ett sätt. Men ja, nu är det bara hoppas hon får chans att möta en levande älg nästa gång.
Då har det passerat ännu en dag med jakt. Blev dessvärre passkytt för dagen, det är bar att bita i det sura äpplet och sätta sig och vara nöjd. Som synes på bilden led jag inte allt för mycket.
Satt på ett hygge med utsikt över 2 andra hyggen och såg ca 500 meter i varje håll då det är lite av en dal. För passerade hunden nära mig, detta var strax efter att jag kommit på plats. Sedan så jag hur han sprang över ett av de andra hyggena på ca 400 meters avstånd. In i skogen, sedan började han skälla, det var ett ståndskall och efter ett par minuter så kom skotten från ett pass högre upp på berget.
Det var en tjur, udda åtta taggare.
Vi fortsatte jaga ett par timmar för att sedan samlas vid slaktboden och ta reda på älgen.
När detta var klart på tidig eftermiddag valde jag att ta ett varv med min hund i skogen så hon fick springa av sig lite med.
Lite vila
Hon gjorde en del mindre sökrundor, sprang drygt tre gånger så långt som jag gick så jag är ganska nöjd. Märks att det saknas en del skogsvana, har ju ingen annan än mig själv att skylla så får göra det bästa av säsongen som är kvar och sikta mot nästa höst. Då ska jag också låta bli att åka på semester de två första veckorna av älgjakten…
En jakthund drabbas för eller senare av någon skada relaterad till jakten. Hälta och andra ansträngningsskador är mycket vanliga och varje hund drabbas nog av en eller ett par sådana under en jaktsäsong. För att förebygga detta så är det bara träning som gäller, en vältränad hund löper mindre risk att drabbas av ansträngningsskador. Man kan också förebygga genom att massera hunden efter jakten så att deras kropp får hjälp med att transportera bort slaggprodukterna som producerats under dagen.
Andra vanliga skador är olika varianter av sårskador, de springer ju i skogen och när oturen är framme kan de springa in i vassa pinnar som sticker genom huden. Beroende på hur djupt såret är kanske man måste uppsöka veterinär, annars kan det gå att skölja rent med koksaltlösning och se till att plåstra om det och att hunden inte slickar på det.
Ibland kan även sparkar och bett från andra djur vara orsaken till skador. Bett ska alltid en veterinär titta på då det är mycket bakterier i ett bett från andra djur och då kan såret behöva dräneras medan det läker. Vid en spark kan skadorna vara allt från lindriga till väldigt allvarliga, så jag hade uppsökt en veterinär för att försäkra mig om att inga allvarliga skador har uppkommit.
Sen finns det två typer av skador som inte är så vanliga där jag jagar, men i andra områden kan den ena typen vara en stor risk. Nämligen trafikskador, jagar man i ett område där det är nära till större vägar finns ju risken att hunden kommer korsa en sådan när den jagar. Är oturen framme och hunden blir påkörd, får man hoppas på det bästa och fort ta sig till veterinär med hunden. Den andra typen är skottskada, det händer varje år att flera hundar blir skjutna, dels av en rikoschett och dels av ett skott till följd av att den kanske rör sig in framför djuret precis när skytten avlossar skottet. Då måste man få tryck på såret så fort som möjligt för att sedan ta sig till veterinären.
Skulle jag snabbt behöva få ut hunden ur skogen skulle jag slänga upp den på axlarna och sedan tagit närmsta/snabbaste vägen till bilen. Men om man av någon anledning misstänker skelettskada på tex ryggen så är det antagligen bättre att först bygga en improviserad bår av två grenar och en jacka. Sedan ihop med en kamrat bära ut hunden ur skogen.
Man bör även i många fall göra en nossnara om hunden är skadad då det är större risk att den kommer försöka att bitas även om den aldrig annars gör detta. Så det är bättre att ta det säkra före det osäkra. Blir inte bra om man försöker lägga om ett sår som det blöder kraftigt ur och själv får ett otäckt bett i handen…
Jag har ett litet första hjälpen kit med mig ifall olyckan skulle vara framme, detta för att kunna göra en snabb första åtgärd och förbättra chanserna om en allvarlig olycka är framme.
