Nu var hunden nära

Har fortsatt jaga helgerna som varit. Dessvärre har vi gått tomma de två sista helgerna. Likväl igår, men idag gick det bättre. Det började med att en passkytt såg en älg på en kulle långt bort. Den andra hundföraren gick däråt och hunden fick ett upptag som gick långt in på grannmarken.

Jag och min hund gick en annan runda, när vi nästan var vid slutpunkten så vek hon av ner mot ett pass. Det var väl ca 400 meter mellan henne och passkytten när hon svängde av. Vi var då ute på ett hygge, precis när hon skulle försvinna in i skogen så sköt passkytten hon var på väg emot. Två skott på en tjur som precis hade stuckit ut huvudet vid hyggeskanten på hans pass.

Så hunden spårade rakt fram till tjuren och började slita. Kände i efterhand att det var otroligt synd att vi inte var vid samma ställe ca 5 min tidigare. Då hade hunden kanske med lite tur kommit ner till tjuren först och få göra vad hon nu kommer göra. Det som hände nu var väl det näst bästa. Hon fick ju spåra fram till skjuten älgen helt på egen hand och ingen annan hund var där så det blev trots allt hennes byte på ett sätt. Men ja, nu är det bara hoppas hon får chans att möta en levande älg nästa gång.

Märkt: ///

Fortsatt älgjakt

De sista helgerna har jag varit med och fortsatt jaga älg. Sist jag skrev om älgjakten så hade vi ju skjutit en stor, det var den sista på tilldelningen och vi hade således bara två kalvar inför jakten som var i helgen.

Vi blir färre och färre som kommer till jakten. Antagligen för att många som jagar bara gör det för köttet, nu när det bara är kalv kvar så är det inte så intressant längre. Vi var 5 st båda dagarna i helgen. Det gör att det blir ganska tufft att jaga, blir fler snabba såtar då det är svårt att placera ut de som blir passkyttar. Jag hamnar ofta på pass först för att sen kunna gå med hunden när vi är klara för dagen eller en senare såt.

Lördagen så satt vi inte så länge på passen innan första smällen kom. Då sköt blev det en kalv skjuten på ett av passen. Han hade haft ko med två kalvar på passet så vi ägnade ett par timmar åt att låta hunden fortsätta om han även skulle kunna få fram den andra kalven.

Men när det inte lyckades så avslutade vi jakten och tog reda på kalven. En rätt liten kalv men det är ju alltid något. Efter att vi gjort klart kalven så åkte jag hem, var alldeles för dåligt väder för att det skulle vara någon idé att åka och släppa Siri.

På söndagen började vi jaga i samma områden som lördagen, detta för att se om kon och kalven kommit tillbaka. Men hunden fick tag på ett rådjur och drev det glatt över hela jaktmarken… Så hundföraren fick försöka fånga in hunden medan vi andra stod på våra pass.

Vi avslutade såten och tog nya tag i en annan del. Denna gången spårade hunden bättre men dessvärre hittade han inte på något. Vi avslutade den och bestämde oss efter en stund att vi skulle prova en tredje såt. Nu var vi bara fyra kvar och även jag skulle gå med hund så det var bara två passkyttar.  Siri spårade på bra och gjorde några fina sökvändor, en gång brakade det till ordentligt i skogen. Men det tystnade nästan direkt, vet inte om det var Siri som lyckades föra sånt oväsen eller om hon skrämde iväg något. Hon kom tillbaka ganska snabbt. Den andra hunden lyckades ännu en gång få upp ett rådjur och försvann iväg långt. Hundföraren hämtade honom ca 7 km från vår jaktmark.

Siri fortsatte jobba på men jag märkte att hon blev tröttare och tröttare. Efter två timmar avbröt jaktledaren jakten. Då var hunden ca 200 meter bort, jag stod på ett kalhygge och hon var på andra sidan en skogsdunge. Då hör jag hur någon skriker ”NEEEJ”, kollar till på pejlen och ser att hon är vid en villa på andra sidan. Skyndar mig dit och då jagar hon lösa höns för fullt….

Bild från slutet på dagen, strax före kvinnan skrek.
Bild från slutet på dagen, strax före damen skrek.

Jakten kunde ju avslutats bättre men det gick ju bra och inga höns kom till skada. Damen i huset tog det hela med ro och bad om ursäkt för att hon fick fostra hunden att inte jaga hönor.

Märkt: //

En dag med jakt

Då har det passerat ännu en dag med jakt. Blev dessvärre passkytt för dagen, det är bar att bita i det sura äpplet och sätta sig och vara nöjd. Som synes på bilden led jag inte allt för mycket.

Satt på ett hygge med utsikt över 2 andra hyggen och såg ca 500 meter i varje håll då det är lite av en dal. För passerade hunden nära mig, detta var strax efter att jag kommit på plats. Sedan så jag hur han sprang över ett av de andra hyggena på ca 400 meters avstånd. In i skogen, sedan började han skälla, det var ett ståndskall och efter ett par minuter så kom skotten från ett pass högre upp på berget.

Udda åtta taggare
Det var en tjur, udda åtta taggare.

Vi fortsatte jaga ett par timmar för att sedan samlas vid slaktboden och ta reda på älgen.

När detta var klart på tidig eftermiddag valde jag att ta ett varv med min hund i skogen så hon fick springa av sig lite med.

2014-10-18 14.42.27
Lite vila

Hon gjorde en del mindre sökrundor, sprang drygt tre gånger så långt som jag gick så jag är ganska nöjd. Märks att det saknas en del skogsvana, har ju ingen annan än mig själv att skylla så får göra det bästa av säsongen som är kvar och sikta mot nästa höst. Då ska jag också låta bli att åka på semester de två första veckorna av älgjakten…

Märkt: //////

Jämthunden

Efter en förfrågan om jag inte kunde skriva lite mer om jämthunden som ras och min uppfattningar så tänkte jag att jag ska göra det.

Jämthunden är en svensk ras, går under SKK’s grupp 5, Spetsar och Urhundar. Jämthunden är en jaktras som främst används för jakt på älg. Men den jagar även björn, lo, vildsvin och grävling. Rasen används främst vid löshundsjakt då den själv letar efter viltet, när den möter på något börjar den att skälla och uppmärksammar var viltet är.

Rasen är stor, stark, lugn, lättlärd, uthållig, modig, stabil hund med stor jaktlust. Men passar väldigt bra i familjen, den anpassar sig lätt och gillar att pulka eller släde. De är väldigt intelligenta.

Min erfarenhet säger att de är väldigt lättlärda och gärna spårar. Det är väldigt lätt att träna spår, det enda det går att klaga på är att går lite för fort för min. Andra jag känner upplever också att de gärna tränar och spårar. Dock är det lite svårt att träna det som man gärna vill träna, älgmötena. Det är ju egentligen det som avgör hur hunden blir som jakthund. För eftersök eller ledhund vid jakt så är det inga problem.

Jämtarna fungerar överlag väldigt bra med barn. Min har ju varit med nästan lika länge som min dotter, det har fungerat bra hela tiden. Hon är försiktig och väldigt snäll när hon är omkring dottern. Hon låter sig användas som huvudkudde och låter dottern göra det mesta med henne så länge det inte är obehagligt eller gör ont. Är aldrig det minsta nervös över att lämna dem två ensamma i rummet. Det verkar vara så överlag, i gruppen på facebook med jämthundsägare så är det nog ingen som har haft problem med sin jämte och barnen.

De är ofta väldigt härliga individer, min pratar gärna när tillfälle ges, om husse inte fattar eller om hon bara är väldigt glad. Jag får nog säga att jag är frälst av rasen, har mycket svårt att tänka mig ett liv utan en jämte. De flesta som träffar henne tycker också det är en härlig hund, speciell men väldigt snäll.

Det enda lustiga är att min är totalt livrädd för dammsugaren, de har jag inte stött på hos en hund tidigare. Det är bättre nu, men i början stod hon och skakade när dammsugaren drog igång…. Nu går hon bara undan och håller sig ur vägen.

För övrigt har min sambo gått en kurs i rallylydnad med henne. Det har gått hur bra som helst när hon är fokuserad. Men när hon inte vill, eller godiset inte lockar tillräckligt så är det helt meningslöst att fortsätta träna den gången, och det skulle jag säga är ganska typiskt för just en jämthund. Vill de så går det hur bra som helst, vill de inte så är det nästan helt hopplöst att få dem ändra sig.

Men de är för härliga och enligt mig riktigt snygga!

Jämthund
Jämthund
2013-09-14 08.47.19
Älgjakten 2013
Märkt:

Träning

Vi har börjat få lite struktur på träningen inför hösten jakt, lite i senaste laget men ”bättre sent än aldrig som man brukar säga”. Vi läger mest tyngd på konditionen och springer en hel del i skogen, Siri bygger en del del muskler genom detta.

Sen får vi hoppas att årets första jakt inte blir lika varm som förra året. Det var alldeles för varmt för hundarna då så det blev inte många timmar effektiv jakt innan hundarna var tvungna att vila/bytas ut. Det var lite frustrerande att behöva gå hela tiden då Siri la sig ner så fort hon fick chansen annars. Blir inte så effektivt sök av henne på det sättet.

Vi drar en del spår för båda hundarna,  det är av vårat intresse att se hur de jobbar!

Siri går mycket på luften, ger inte det något så börjar hon att nosa på marken en stund för att sedan sticka upp nosen i vädret. Vi eller kanske mestadels Tobias tycker det fungerar mycket bra i skogen när man inte är helt säker på var älgarna är eller har gått. Där kan hon få korn på något färskt som är alldeles i närheten utan att husse har koll på området för stunden.

Sisa, Labradoren, hon går till 110% med nosen i backen och låter lite som en dammsugare när hon spårar, samtidigt är hon helt otrolig när det gäller att följa spåret. Hon avviker inte en tum från spåret oavsett hur långt vi provar. Inte för att vi kört så långa spår ännu men ett par hundra meter har det blivit. Vi ska börja lägga lite blodspår för henne med för att se om det möjligtvis kan bli en bra eftersökshund av henne. Måste bara hitta en kurs för Tobias i närområdet.

image

Märkt: ////