Har inte haft möjlighet att släppa hunden de sista veckorna men det är inte mycket att göra något åt. Nu får hon ta det lite lugnt ett tag innan vi börjar träna ordentligt inför hösten.
Jakten har gått framåt för henne, dessvärre inget skjutet för henne men det var ju nära ett par gånger. Jag hoppas på bra möjligheter till hösten och att det blir på riktigt då. Så att hon kan få ställa en älg och jag får skjuta. Annars känns det som att möjligheterna rinner iväg då hon blir tre år i höst.
Men det är bara att blicka framåt och se till att träna bättre än tidigare år och kanske lägga ännu mera tid på spårningen!
De sista helgerna har jag varit med och fortsatt jaga älg. Sist jag skrev om älgjakten så hade vi ju skjutit en stor, det var den sista på tilldelningen och vi hade således bara två kalvar inför jakten som var i helgen.
Vi blir färre och färre som kommer till jakten. Antagligen för att många som jagar bara gör det för köttet, nu när det bara är kalv kvar så är det inte så intressant längre. Vi var 5 st båda dagarna i helgen. Det gör att det blir ganska tufft att jaga, blir fler snabba såtar då det är svårt att placera ut de som blir passkyttar. Jag hamnar ofta på pass först för att sen kunna gå med hunden när vi är klara för dagen eller en senare såt.
Lördagen så satt vi inte så länge på passen innan första smällen kom. Då sköt blev det en kalv skjuten på ett av passen. Han hade haft ko med två kalvar på passet så vi ägnade ett par timmar åt att låta hunden fortsätta om han även skulle kunna få fram den andra kalven.
Men när det inte lyckades så avslutade vi jakten och tog reda på kalven. En rätt liten kalv men det är ju alltid något. Efter att vi gjort klart kalven så åkte jag hem, var alldeles för dåligt väder för att det skulle vara någon idé att åka och släppa Siri.
På söndagen började vi jaga i samma områden som lördagen, detta för att se om kon och kalven kommit tillbaka. Men hunden fick tag på ett rådjur och drev det glatt över hela jaktmarken… Så hundföraren fick försöka fånga in hunden medan vi andra stod på våra pass.
Vi avslutade såten och tog nya tag i en annan del. Denna gången spårade hunden bättre men dessvärre hittade han inte på något. Vi avslutade den och bestämde oss efter en stund att vi skulle prova en tredje såt. Nu var vi bara fyra kvar och även jag skulle gå med hund så det var bara två passkyttar. Siri spårade på bra och gjorde några fina sökvändor, en gång brakade det till ordentligt i skogen. Men det tystnade nästan direkt, vet inte om det var Siri som lyckades föra sånt oväsen eller om hon skrämde iväg något. Hon kom tillbaka ganska snabbt. Den andra hunden lyckades ännu en gång få upp ett rådjur och försvann iväg långt. Hundföraren hämtade honom ca 7 km från vår jaktmark.
Siri fortsatte jobba på men jag märkte att hon blev tröttare och tröttare. Efter två timmar avbröt jaktledaren jakten. Då var hunden ca 200 meter bort, jag stod på ett kalhygge och hon var på andra sidan en skogsdunge. Då hör jag hur någon skriker ”NEEEJ”, kollar till på pejlen och ser att hon är vid en villa på andra sidan. Skyndar mig dit och då jagar hon lösa höns för fullt….
Bild från slutet på dagen, strax före damen skrek.
Jakten kunde ju avslutats bättre men det gick ju bra och inga höns kom till skada. Damen i huset tog det hela med ro och bad om ursäkt för att hon fick fostra hunden att inte jaga hönor.
Då har det passerat ännu en dag med jakt. Blev dessvärre passkytt för dagen, det är bar att bita i det sura äpplet och sätta sig och vara nöjd. Som synes på bilden led jag inte allt för mycket.
Satt på ett hygge med utsikt över 2 andra hyggen och såg ca 500 meter i varje håll då det är lite av en dal. För passerade hunden nära mig, detta var strax efter att jag kommit på plats. Sedan så jag hur han sprang över ett av de andra hyggena på ca 400 meters avstånd. In i skogen, sedan började han skälla, det var ett ståndskall och efter ett par minuter så kom skotten från ett pass högre upp på berget.
Det var en tjur, udda åtta taggare.
Vi fortsatte jaga ett par timmar för att sedan samlas vid slaktboden och ta reda på älgen.
När detta var klart på tidig eftermiddag valde jag att ta ett varv med min hund i skogen så hon fick springa av sig lite med.
Lite vila
Hon gjorde en del mindre sökrundor, sprang drygt tre gånger så långt som jag gick så jag är ganska nöjd. Märks att det saknas en del skogsvana, har ju ingen annan än mig själv att skylla så får göra det bästa av säsongen som är kvar och sikta mot nästa höst. Då ska jag också låta bli att åka på semester de två första veckorna av älgjakten…
Nu har jag bokat in mig och Siri på en eftersökskurs i slutet av sommaren. Ska bli riktigt kul att äntligen få genomföra den kursen då det är något jag har velat en tid nu. Men det kryllar ju inte av tillfällen att gå kurserna och de blir ganska snabbt fulla.
Vi ser fram emot att lära oss spåra bättre och få tips på övningar och annat nyttigt som gör att jag kan aktivera hundarna mer och bättre.
Jag kommer genomföra kursen med Siri som jag nämnt, men sen kommer jag även träna spår med den andra hunden för att även kunna använda henne vid någon eftersökssituation om hon verkar lämpad för det.
Det blir bra att ha detta i bagaget till jakten i höst och framtiden i övrigt. Förhoppningen är väl att kunna bli eftersöksjägare för NVR (Nationella Viltolycksrådet) som ser till att det finns eftersöksjägare vid tillfällen då djuren blir påkörda i trafiken. Men det får bli framöver när hunden är igång ordentligt.
En bil från när vi har tränat spår här hemma i skogarna.
Vi har börjat få lite struktur på träningen inför hösten jakt, lite i senaste laget men ”bättre sent än aldrig som man brukar säga”. Vi läger mest tyngd på konditionen och springer en hel del i skogen, Siri bygger en del del muskler genom detta.
Sen får vi hoppas att årets första jakt inte blir lika varm som förra året. Det var alldeles för varmt för hundarna då så det blev inte många timmar effektiv jakt innan hundarna var tvungna att vila/bytas ut. Det var lite frustrerande att behöva gå hela tiden då Siri la sig ner så fort hon fick chansen annars. Blir inte så effektivt sök av henne på det sättet.
Vi drar en del spår för båda hundarna, det är av vårat intresse att se hur de jobbar!
Siri går mycket på luften, ger inte det något så börjar hon att nosa på marken en stund för att sedan sticka upp nosen i vädret. Vi eller kanske mestadels Tobias tycker det fungerar mycket bra i skogen när man inte är helt säker på var älgarna är eller har gått. Där kan hon få korn på något färskt som är alldeles i närheten utan att husse har koll på området för stunden.
Sisa, Labradoren, hon går till 110% med nosen i backen och låter lite som en dammsugare när hon spårar, samtidigt är hon helt otrolig när det gäller att följa spåret. Hon avviker inte en tum från spåret oavsett hur långt vi provar. Inte för att vi kört så långa spår ännu men ett par hundra meter har det blivit. Vi ska börja lägga lite blodspår för henne med för att se om det möjligtvis kan bli en bra eftersökshund av henne. Måste bara hitta en kurs för Tobias i närområdet.
Under hösten så gjorde Siri sin första älgjakt med lite sådär resultat. Hon spårade fram ett gäng skjutna älgar och följde spår bra i övrigt.
Men det blev inget riktigt upptag. Det närmsta var när hon fick spår på en älgtjur och försvann iväg ordentligt. Ropade till passkyttarna åt vilket håll hon rörde sig. Strax därefter ropar en av dem tillbaka att de såg en tjur komma utspringande ur skogen och försvann från dem, Siri kom strax efter. Men ganska snabbt vände hon tillbaka mot mig och jag lyckades inte få henne att ta på spåret igen. Lite tråkigt det troligen var den bästa chansen hon hade.
Det är ju några veckor kvar på älgjakten så jag ska försöka få till ett par släpp till innan älgjakten är slut och det dröjer till hösten då jag kan släppa henne igen. Men under den tiden får hon fortsätta spåra i terräng!
